Lewi Pethrus

Lewi Pethrus (1894–1974) var en förgrundsgestalt och ledare inom Pingströrelsen. Han var bland annat pastor för Filadelfiaförsamlingen, tog initiativ till bildandet av partiet KDS och startandet dagstidningen Dagen.

De första åren

Lewi Pethrus föddes på Vargön, strax utanför Vänersborg 11 mars 1884. Hans föräldrahem var fattigt. Både hans mamma och pappa tillhörde baptisterna, som var förföljda under den senare delen av 1800-talet.

Sin första predikan höll Lewi Pethrus i baptistförsamlingen i Arendal i Norge 1902. Den var fem minuter lång. Samma år blev han andedöpt, men förstod inte upplevelsen förrän pastor T. B. Barratt i Oslo fem år senare förklarade det hela för honom.
”Från den stunden var jag med i pingstväckelsen”, skrev Lewi Pethrus senare.

Lewi Pethrus kom till Stockholm i januari 1911, ditkallad av den dåvarande sjunde baptistförsamlingen, som hette Filadelfia. Där hade de tungomålstalande stockholmsbaptisterna samlats. När församlingen bildades i slutet av augusti 1910 hade den bara 29 medlemmar; de var alla frukten av några möten som T. B. Barratt haft på Cirkus i Stockholm 1907. Lewi Pethrus hade flera gånger rest från arbetet med sin församling i Lidköping till huvudstaden och Filadelfiaförsamlingen hyste ingen tvekan i sitt val av den 26-årige predikanten.

Tillväxt med LP

Tillväxten sköt fart när Pethrus intog predikstolen. Det var under mycket små omständigheter den unge västgöten levde och verkade. Han bodde ofta över på ett hem för ungkarlar som han själv startat i Gamla stan. Ända tills några damer i församlingen upptäckte att han fått lus och då snabbt ordnade med en bättre bostad till den unge pastorn.

Bara två år efter ankomsten till Filadelfiaförsamlingen uteslöts Pethrus och hans församling ur baptistsamfundet. Han anmärkte sedan vid flera tillfällen att hade det inte varit för baptistsamfundets vilja att skilja sig från de tungomålstalande, så hade han själv säkerligen förblivit trogen baptist hela livet. Uteslutningen skedde officiellt på grund av Filadelfias friare nattvardsgång. Men den verkliga orsaken var att man ville skilja sig från tungomålstalarna. Splittring ägde rum bara två veckor efter att Lewi Pethrus gift sig med norska Lydia från Kragerö.

Under resten av 1910- och 20-talet ökade pingstväckelsen i styrka. Under den här tiden fick också Pethrus och hans vänner löpa gatlopp i pressen.

Som så många gånger förr gick kraftig tillväxt hand i hand med förföljelse. Ett år efter att Lewi Pethrus börjat sin tjänst hade församlingen 250 medlemmar. 1915 hade den 860, 1928 var samma siffra 3 000. 1940 hade Filadelfiaförsamlingen 6 000.

Nytt trosprojekt

1930 invigdes Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan. Byggandet av frikyrkolokalen – Europas största vid den tiden – var ett trosprojekt av stora mått. Lewi Pethrus var initiativtagare till i stort sett alla stora pingstprojekt. Och Filadelfiakyrkan hade inte kommit till utan den mannens visioner och tro.

Bokförlaget Filadelfia, modern till Dagengruppens förlag, startade Lewi Pethrus själv i sin lägenhet på tidigt 1910-tal. Han packade själv böckerna hemma på golvet – han hade inget bord. 1920 överlät han förlaget kostnadsfritt till församlingen, trots några äldstebröders protester.

Evangelii Härold startades 1916, sedan alla andra frikyrkliga tidningar infört annonsbojkott. Den blev snabbt väckelsefolkets samlande organ. Drygt 15 år efter starten hade tidningen en upplaga på över 60 000 exemplar.

Den kristna dagstidningen Dagen började han propagera för 1935. Redan då anförde han att pingströrelsen behövde ett nytt trosprojekt, som var större än man förmådde klara i det naturliga, något att sluta sig samman kring. Risken var annars att man skulle slå sig till ro med de segrar man redan vunnit. Och det var den verkliga faran!

Om detta att bli nedröstad av äldstekåren under flera år angående Dagen, skrev Lewi Pethrus så här:
”… den negativa inställningen från styrelsens sida var en stor prövning för mig. Det var inte bara detta, att inte projektet gick igenom, men den räddhågans ande som uppenbarade sig däri var för mig ett varsel som gick mig djupt till sinnes. Vår verksamhet hade alltifrån början varit en enda framryckning. Var den enhet och den glada segertro som alltid funnits bland vårt folk på väg att försvinna? Man syntes vilja slå sig till ro med de trosföretag som nu var fullbordade.”

Det tog tio år att få igång Dagen, och när det väl gick var det inte med styrelsens eller äldstekårens hjälp, utan en affärsman från Falköping, fabrikören K. G. Ottosson.

Lewis Pethrus liv i bilder

Gå till galleri

Hittade ledare

IBRA Radio gick samma väg. Efter tio års arbete drogs den evangelistiska radiostationen igång 1955, även denna gång med aktivt stöd från Ottosson.

LP-stiftelsen var en naturlig konsekvens av Lewi Pethrus liv. Redan under hans första tid i Stockholm hade han startat ett pojkhem och det sociala arbetet hade alltid stort utrymme hos Pethrus. LP-stiftelsen startades i och med att Lewi själv bad om att inte få några gåvor till 70-årsdagen. Istället uppmanade han vännerna att ge en gåva till socialt arbete. Han fick in 175 000 kronor. Det blev grundplåten till LP-stiftelsen som fick sin officiella start 1959.

Kaggeholms folkhögskola införskaffades på Lewi Pethrus initiativ 1942. Han såg behovet av att utbilda pingstfolket. Folkhögskolan fungerade också som något av en motor inom pingströrelsen. Även detta projekt tog många år, utredningar och kommittéer innan Pethrus vision kunde bli verklighet.

Allmänna Spar- och Kreditkassan, senare Samspar, startades 1952. Motivet var att vinsten från att sköta pingstvännernas bankaffärer skulle gå till missionen. Banken framstod som en förebild för många andra och blev mycket lönsam.

Att riksdagspartiet KDS över huvud taget kom till berodde också på Lewi Pethrus. Utan hans engagemang och handgripliga insats hade partiet inte startats. Initiativet togs 1964.

Lewi Pethrus var alltid mån om att hitta unga, dugliga män som kunde driva projekten han startat. Sverre Larsson på Dagen, Erik Edin på LP-stiftelsen och Eskil Johansson på IBRA Radio är alla goda exempel på detta.

Svenska kyrkan, Nalen och Nyhem

Märkligt nog var det bara för Filadelfiaförsamlingen – och därmed pingströrelsen i stort – som han misslyckades med att hitta en ledare som kunde ta över efter honom. Lewi Pethrus predikstolar de sista åren i Stockholm var Svenska kyrkans kyrkor, LP-stiftelsens Nalen-palatset och Nyhemsveckan. I Filadelfiaförsamlingen predikade han endast mycket få gånger efter att ha lämnat sin tjänst.

Inte heller hans eget förlag, Förlaget Filadelfia, var särskilt entusiastisk över hans böcker. 1966 fick han ge ut sin bok Bryt ny mark på eget förlag, där sedan en mängd böcker utkom – både hans egna och andras.

Pingströrelsens förhållande till sin store pionjär är inte helt självklar. Han var älskad och uppburen av folket. Och ute på landsorten såg man honom som den självklare ledaren. Men i hemstaden var inte detta ledarskap alltför självklart för församlingens kommittéer, äldstekår och styrelse. I Lewi Pethrus memoarer slås man just av hur ofta den kommittén eller den utredningen inte gav sitt bifall till Pethrus förslag.

Det var nog inte så att man ifrågasatte hans ledarskap i sig, men väl om Lewi Pethrus verkligen hört från Gud. Det tog i snitt tio år för Pethrus att få sina projekt i hamn; och då var det inte han som bromsade. Det var kommittéer, utredningar, omröstningar och så vidare. Pethrus säger själv i intervjuboken Lewi Pethrus i närbild, att om han skulle ha väntat på ett ja från styrelsen skulle han aldrig fått till stånd vare sig Dagen, IBRA Radio, Kaggeholms folkhögskola eller LP-stiftelsen.

Lewi Pethrus levde i personlig väckelse hela sitt liv. 1968 var han med och tog Jesusfolket till Sverige. 1970 hyrde han tillsammans med några andra Isstadion i Stockholm och arrangerade möten med Kathryn Kuhlman. 1972 arrangerade han den karismatiska konferensen i Stockholm. I samband med den konferensen bad han att få vara med i Filadelfiakyrkan. Det fick han – om han betalade 2.000 kronor. Lewi Pethrus avböjde.

När Lewi Pethrus började sin verksamhet i Stockholm var han hatad, avskydd och utskälld av andra kristna och massmedia. När han dog 1974 förlänades han en ära som få andra – en stadsbegravning där celebriteterna stod i rad för att ge mannen sin hyllning.